onsdag 15 december 2010

Lars Ohlys dubbelbokföring

Riksdagsdebatten om den svenska insatsen i Afghanistan är nu slut. Det blev en intressant debatt. Inte minst Lars Ohly´s våldsamma attack mot S och MP som ju nu gör gemensam sak med Alliansregeringen i denna fråga. Samtidigt är det en märklig dubbelbokföring som Lars Ohly sysslar med. I sitt tal låter det som om man vill snabbt vill rycka bort de svenska soldaterna. Men den reservation man röstar för i kammaren om en stund betyder att man vill att Svenska soldater ska vara kvar i nära 1 000 dagar till och sen är man öppen dessutom öppen för hur läget är. Lars Ohly har ingen trovärdighet – inte i den här frågan heller…

Om någon är intresserad bifogar jag mitt tal nedan.

Fru talman!
Jag vill inleda mitt anförande med att tala om varför vi faktiskt är i Afghanistan. Det var efter talibanregimens fall i slutet av 2001 som ISAF inledde sin insats i landet. Det var och är på ett mandat av FN:s säkerhetsråd men också på en direkt inbjudan av den afghanska regeringen i Kabul. Det är således en folkrättsligt legitim insats som vi svenskar tillsammans med 48 andra länder deltar i.

Men det är faktiskt inte bara det rent folkrättsliga stödet som insatsen grundar sig på utan det finns också ett stöd för insatsen bland det afghanska folket. Det visar bland annat en undersökning från Asia Foundation där 7 av 10 av den afghanska befolkningen menar att de utländska styrkornas stöd fortfarande är nödvändigt. Detta är viktigt eftersom det visar på en legitimitet för den militära insatsen i detta land.

Ibland kan man få uppfattningen att det vi i Sverige sysslar med i Afghanistan bara är av militär natur. Att det är pansarbilar, helikoptrar och tungt beväpnade soldater som är Sveriges bidrag till att lösa landets problem. Detta är förstås en viktig och nödvändig del men det är inte allt. Närmare 500 miljoner kronor satsas under 2010 på långsiktigt biståndsarbete. Det är pengar som går till FN:s Kvinnofond (UNIFEM) som sysslar med att förbättra afghanska kvinnors rättigheter genom att bekämpa könsrelaterat våld och skapa ekonomiska möjligheter för kvinnor. Det är pengar som går till FN:s barnfond (UNICEF) som hjälper afghanska barn att få en utbildning, något oerhört viktigt i ett land där färre än en tredjedel av befolkningen läsa och skriva. Det är pengar som går till projekt som Hand in Hand och Afghan Aid som sysslar med småföretagande och stöd till den afghanska landbygdens olika näringar. För att förhindra att kriminalitet och extremism växer sig starkare är det helt avgörande att det finns lagliga vägar att försörja sig på. Alla dessa biståndsinsatser talar sitt tydliga språk: Sverige befinner sig inte bara militärt utan också civilt på den afghanska marken. Och dessa två förutsätter varandra. Ingen hjälporganisation vill i dag vara i Afghanistan om inte de utländska soldaterna fanns på plats.

Så hur ser situationen ut i dagens Afghanistan? Ja, det är tydligt att landet står inför mycket stora utmaningar. Ett av de absolut största är korruptionen. Den är mycket utspridd och förekommer idag på alla nivåer i det afghanska samhället. Bekämpningen av denna och en förbättrad säkerhet i landet är kanske två mest avgörande punkterna för att den afghanska ekonomin långsiktigt ska kunna utvecklas.

Fru talman
Under 2010 har säkerhetsläget försämrats, vi har upplevt flera tragiska fall där svenska soldater fått sätta livet till i en situation där allt fler talibangrupperingar genomfört koordinerade eldöverfall, attacker med improviserade sprängladdningar och självmordsattacker. Säkerheten för våra soldater är förstås oerhört viktig. Denna är förstås intimt sammankopplad med soldaternas utrustning.

För våra förband insatta i Afghanistan är det viktigt att:

a)     Underättelseförmåga med exempelvis obemannade spaningsflygplan
b)     Splitterskyddade fordon
c)      Helikopter (kommer i april).


Fru talaman,
Det är oroande att taktisk spaningsförmåga ännu inte finns. En oro som ministern verkar dela. Även försvarsmakten har vid ett flertal tillfällen sagt att förmågan är efterfrågad. Jag är glad över att behovet av att taktiska obemannade luftfarkoster, sk TUV tillförs våra trupper i Afghanistan betonas i utskottets betänkande.

Bakgrunden är den svensk-finska styrkan i Afghanistan under 2009 fått utstå mer än 45 attacker, något som eskalerat ytterligare under detta år. En obemannad spaningsfarkost gör det möjligt att upptäcka hot innan våra trupper går in i ett område. Från hög höjd kan både planerade eldöverfall och utläggning av vägbomber upptäckas med hjälp av avancerade sensorer.

I dagens nummer av Ny Teknik finns ett helt uppslag om att det redan i Afghanistan insatta stridstekniska obemannade systemet ”Falken” räddar svenska soldaters liv.

I artikeln säger den ställföreträdande chefen för den svenska Falken operatörerna  att antalet incidenter ökat från 45 under 2009 till i år så många som 100-150 incidenter varav 70-80 var direkta stridskontakter. Det är den verklighet våra soldater befinner sig i!

Förutom att lovorda det stridstekniska systemet understryker soldaterna återigen betydelsen av att ett taktiskt system snarast kommer på plats för att komplettera Falkens förmåga att spana på nära håll vid en direkt händelse med ett taktiskt system som kan spana förebyggande över stora avstånd.

Fru talman,
Det är sant att det på många sätt är en svår situation i dagens Afghanistan, extrem fattigdom, brist på mänskliga rättigheter, korruption etc.

Samtidigt finns det ljuspunkter som man inte får glömma bort. Antalet civila dödsoffer som orsakats av afghanska och internationella styrkor har enligt FN minskat betydligt i förhållande till samma period förra året. Till viss del kan detta förklaras med den nya militära strategin som godkändes av ISAF-länderna i oktober förra året och som syftar till att förbättra skyddet för civilbefolkningen från regeringsfientliga gruppers attacker och samtidigt påskynda utbildningen av de afghanska säkerhetsstyrkorna. En annan positiv utveckling är att allt fler flickor får tillgång till utbildning vilket förut bara en mycket liten del fick. Hela7 miljoner barn går i skolan i Afghanistan nu, jämfört med bara 800 000 år 2001.

Som kristdemokrat välkomnar jag den överenskommelsen som i höstas slöts mellan regeringen och Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Överenskommelsen innebär att Sverige ska bidra till att förverkliga den afghanistanska presidentens mål att de afghanska säkerhetsstyrkorna skall kunna leda och genomföra operationer i alla provinser i slutet av 2014. För Sveriges del innebär det att ett successivt överlämnande av säkerhetsansvaret kommer att inledas under nästa år.

Herr/fru talman!
Helgens händelser där en man sprängde sig själv i julhandeln i Stockholm har även kommit att påverka frågan om vårt engagemang i Afghanistan. Eftersom attentatsmannen gjorde kopplingen till att vi deltar i Afghanistan har också röster höjts för att vi nu ska dra oss tillbaka, annars, menar man, kan vi räkna med flera dåd. Jag menar att detta är en mycket farlig utveckling. Att vi ska låta vårt engagemang för Afghanistans folk var avhängigt av terrorns inträde i Sverige är ju att ge terroristerna rätt.

Därmed ber jag att få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.


tisdag 7 december 2010

Dagens debattartikel i SvD

Har i dag skrivit en debattartikel på Svd Brännpunkt om TUAV = Tactical Unmanned Aerial Vehicle:


Soldaternas säkerhet riskeras

 

AFGHANISTAN Trots regeringens klartecken har Försvarsmakten låtit bli att hyra in en obemannad flygfarkost för att spana i Afghanistan. Att sätta industriella intressen före soldaternas säkerhet är helt oacceptabelt, skriver Allan Widman (FP) och Mikael Oscarsson (KD).

 

Strax före jul 2009 bad Försvarsmakten om lov att få hyra en långräckviddig obemannad flygfarkost för underrättelseinhämtning (TUAV). Bakgrunden var att den svensk-finska styrkan i Afghanistan under året fått utstå mer än 45 attacker. En TUAV gör det möjligt att upptäcka hot innan våra trupper går in i ett område. Från hög höjd kan både planerade eldöverfall och utläggning av vägbomber upptäckas med hjälp av avancerade sensorer.

Under våren gav regeringen sitt tillstånd att hyra in ett utländskt alternativ i väntan på anskaffning och ombyggnad av en TUAV i svensk regi. Redan den 15 januari i år skulle offerterna vara inne och från och med den 1 juli skulle den inhyrda TUAV:n kunna stödja svensk trupp i Afghanistan.

Inledningsvis var brådskan stor, både från Försvarsmaktens och från Försvarets materielverks (FMV:s) sida. Men under senare delen av våren gick processen helt i stå, trots att attackerna mot svenska soldater ökade i omfattning.
Efter valet började Försvarsmakten att öppet hänvisa till svårigheterna med inhyrda alternativ. Först hette det att folkrättsliga skäl hindrade användande av materiel som krävde stöd från utländska, civila företag. Senare menade man att det fanns hinder i svensk, nationell lagstiftning. Till sist antydde insatschefen, generallöjtnant Anders Lindström, inför sittande försvarsutskott att det skulle vara komplicerat att på en och samma gång anskaffa en resurs och samtidigt hyra in en annan.

Försvarsmaktens agerande är mycket anmärkningsvärt. Under en tv-sänd hearing i riksdagen i november 2009 lovar man att en tillfällig TUAV ska kunna verka redan under 2010. Man betonar nödvändigheten av en sådan spaningsförmåga för att kunna skydda våra soldater. Sedan ansöker man om och får tillstånd från regeringen att göra en förhyrning. Därefter begär man att FMV ska ta in offerter för att sedan låta saken falla, trots att attackerna mot svensk trupp hela tiden eskalerar. Istället hänvisar man till att en av Sverige opererad TUAV ska vara på plats i augusti 2011, mer än ett år senare än ursprungligen planerat.

Varför gör Försvarsmakten på det här viset? Ja, inte beror det på några rättsliga hinder. Storbritannien, Tyskland, Kanada, Nederländerna och Australien är bara några exempel på länder som just hyr in TUAV-förmåga från privata, utländska företag. De lyder under samma folkrätt som Sverige. Några större praktiska svårigheter finns inte heller. Operatörer och TUAV:er är redan på plats i det svenska ansvarsområdet i Afghanistan. Det handlar bara om att teckna kontrakt och inom veckor eller möjligen dagar kan våra förband få detta livsviktiga understöd.

De egentliga skälen hänger istället samman med industriella intressen och Försvarsmaktens självbild. Om en tillfällig inhyrning visar sig effektiv och billig kommer någon snart att fråga varför vi ska anskaffa, modifiera och operera egna farkoster? Något som tidigare visat sig dyrt och förenat med stora svårigheter, bland annat av flygsäkerhetsmässig natur. Inhyrningen blir därmed ett hot mot den egna anskaffningen och utvecklingen. I slutändan riskerar industrin sin affär och Försvarsmakten en bit av sin verksamhet.

Som försvarspolitiker och ytterst ansvariga för att sända svenska soldater på riskfyllda uppdrag utomlands kan vi inte acceptera sådana hänsyn. Soldaternas säkerhet måste alltid sättas i första rummet.

I sammanhanget ska det understrykas att en egen, svensk TUAV till Afghanistan riskerar att försenas ytterligare. Försvarsmakten måste tänka om och utnyttja den möjlighet till en snabb lösning som regeringen erbjudit.

ALLAN WIDMAN (FP)
försvarspolitisk talesman
MIKAEL OSCARSSON (KD)
försvarspolitisk talesman


Här är svaret från Sten Tolgfors

Svar på fråga
2010/11:88 Säkerheten för svensk trupp i Afghanistan
Försvarsminister Sten Tolgfors

Mikael Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den svenska Afghanistanstyrkan skyndsamt ska få tillgång till UAV-förmåga för att värna våra soldaters liv.
Regeringen har bemyndigat Försvarsmakten att anskaffa taktiska obemannade flygfarkoster. Denna anskaffning pågår. Regeringen har därtill gett Försvarsmakten ett bemyndigande att, fram till dess att de nya flygfarkosterna är operativa, tillfälligt möta behovet genom att hyra in obemannade flygfarkoster.
Det är angeläget att tillföra taktiska obemannade flygfarkoster till insatsen i Afghanistan. Försvarsmakten planerar för att detta ska kunna ske under andra halvåret 2011.
Försvarsmakten har beslutat att inte gå vidare med en tillfällig lösning. Detta beslut ligger inom Försvarsmaktens ansvar. Försvarsmakten ansvarar för den militära bedömningen av vilka förmågor som behöver tillföras insatsen utifrån de operativa behoven och vad som är möjligt att genomföra.

tisdag 16 november 2010

Säkerheten för svensk trupp i Afghanistan

Tisdagen den 19 oktober var sex svenska officerare och soldater som är mentorer (OMLT) åt afghanska armén i strid under närmare sex timmar. När de med hjälp av flygunderstöd drog sig tillbaka till sin bas fann de även den vara under attack. Det var med nöd och näppe alla klarade sig. Efteråt säger de (forsvaret.se 101020): ”Hade vi haft möjlighet att styra flyget eller haft obemannade spaningsflyg i luften kunde vi ha agerat annorlunda och bättre.”
Att dessa resurser fattas är oroande, då en offert för ”taktisk luftburen underättelseförmåga” begärdes in redan i december 2009 av högkvarteret. Då framgick också att ”omedelbara operativa behov kräver att förbandet disponerar UAV-förmåga” senast andra kvartalet 2010. Att Sverige inte beställde UAV-förmåga trots offertförfrågan beror enligt generalmajor Berndt Grundevik på juridiska problem kopplade till folkrätten (DN 101020). Han medger att avsaknaden på UAV-förmåga utgör en nackdel för soldaternas säkerhet, vilket alltså soldaterna själva bekräftar i citatet ovan.
England, Australien, Kanada, Holland och Tyskland är alla länder som köper UAV-förmåga som tjänst, och flera av dem fick tillgång till de obemannade spaningsflygen inom fyra till sex månader efter förfrågan. Tyskland har sina system baserade på Marmal utanför Mazar-i Sharif och förlängde nyligen sitt kontrakt med två år. Frågan är varför Sverige inte tar hjälp av dessa länder för att reda ut de juridiska problemen så att soldaterna i Afghanistan kan få UAV-förmåga? Behovet finns, pengarna finns och utrustningen finns upptagen i materielplanen. Mot denna bakgrund vill jag fråga:
Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att den svenska Afghanistanstyrkan skyndsamt ska få tillgång till UAV-förmåga för att värna våra soldaters liv?