måndag 25 juni 2012

Oacceptabelt diskriminera flickor och funktionshindrad

Offren för könsselektiva aborter i världen i dag är i överväldigande grad flickor. Vi måste våga se att dessa aborter också finns i våra välfärdsstater, och ta ställning mot dem – som vi redan gjort i Europarådet.

Min starka övertygelse är att vi dessutom ska inta samma inställning när det gäller värdet, inte bara hos flickor, utan också hos handikappade flickor och pojkar. Detta var mitt budskap i dag när jag talade i Strasbourg angåendediskriminering av flickor och funktionshindrade.

I vissa europeiska länder, sorteras över 90% av fostren med diagnosen Downs syndrom bort rutinmässigt före födelsen. Dessvärre tror jag att vi har vi en mycket längre väg att gå tills vi enade kan ta ställning mot diskriminering i denna fråga, än vad som var fallet kring de könsselektiva aborterna.

Under torsdagen anordnar EPP-gruppen (som Kristdemokraterna tillhör) en konferens i Strasbourg på temat "Eugenics and human rights" (Utsortering och mänskliga rättigheter). Till den parlamentariska församlingen överlämnar en motion för att påbörja en process gällande utsortering och diskriminering av personer med funktionshinder liknande den som tidigare gjorts rörande sk flickaborter.

Tal av Mikael Oscarsson i Europeiska rådets parlamentariska församling i Strasbourg den 25 juni 2012

Mr president, dear colleges,

It is in the Christian tradition and in the advancement of Humanistic values, we find the foundation for human dignity, and our civilization.

As we say there is a purpose to man, the pure existence of human life is telling us about its own value. I say this as a member of the Parliamentary Assembly, but also as a father-to-be anew.

I would say that the life of every person – how ever great or small, what ever sex, health status, religion or nationality – is sacred, as the European Convention on human rights states: “Everyone has the right to liberty and security of person…”

One of the decisions we have made in the Parliamentary Assembly – out of this common ground – is the protection of the unborn girls against sex discrimination.
This we shall be proud of.

I certainly would want us to take a similar stand on the value of, not only girls, but also of disabled girls, and boys. Articles 10 of the UN Declaration of the Rights of Disabled Persons declares that the “effective enjoyment” of this “right to live” must be ensured to “persons with disabilities on an equal basis with others”.
In technologically advanced societies, people with genetic disabilities increasingly suffer from a widespread prejudice. In some European countries, over 90% of fetus diagnosed as Down syndrome are now eliminated before birth.

The victims of selective abortions in the western world today are mostly that of the deformed. The intentional abortion of disabled is due to the preference for the healthy, the almost perfect offspring. The main cause to this preference is the low value associated with the disabled.

But without the girl – maybe the girl with Downs syndrom – or without the boy – with his intellectual disability. Without those persons, and without our stand for their right to life – we have betrayed the Convention.
As is said in the preamble - realization of Human Rights and Fundamental Freedoms -contributes to the greater unity among the European nations. As we decided on sex discrimination let us decide on discrimination of the disabled and deformed.

Thank you

måndag 23 januari 2012

The Holocaust, Raoul Walleberg and our reponsibility to act today


Inlägg i allmänpolitiska debatten på Europarådet i Strasbourg 23 januari 2012

Mr President, Dear colleges,
70 yers ago. In January, 1942, fifteen Nazi leaders came together in Wannsee, outside Berlin, to coordinate the so-called ”final solution”. This was the attempt to exterminate the entire Jewish population of Europe, an estimated 11 million people.

Now listen to this: In January 1942 ­– 80 % of the people that was killed by the Nazi’s were still alive. 80 %! December 31 that same year – 80 % of the people who was murdered in the holocaust had been killed.

There was a time to move, a window of opportunity. The countries of Europe cold have opened their borders for the Jewish refuges in 1933 -- when Hitler came to power -- or in 1938 -- after the Chrystal night. Or at least in 1942.

1938 all free countries meet in Évian in France – summoned by the US president Franklin Roosevelt – to discuss the humanitarian problem of the Jewish refugees.
As Hitler had annexed Austria and hundreds of thousands of Jewish refugees were seeking a safe haven, the free world knew that something had to be done.

It soon became clear that the conference was not going to solve anything. To read the statements of the delegates today fills you with shame and indignation. Here was the powerful of the nations, and not one lifted a finger to rescue the persecuted. And – shamefully – my country, Sweden, is included among them.

But! – there always seems to be lights in the darkness.

One of them is Raoul Wallenberg. He was the young Swede, only 32 years of age, sent to Budapest in the end of WWII in order to use passports from neutral Sweden to protect Jews threatened with immediate deportation to the death camps. He and his collaborators saved tens of thousands of Jews.

Raoul Wallenberg risked his life in the struggle against one of the horrifying ideologies of the 20th century: Nazism. He was killed by the other: Communism.

This year, 2012, is the centennial of Raouls birth, on the 4th of August, and his memory is celebrated as a symbol of courage and unselfishness all over the world.

The legacy of Raoul and countless other men and women who performed heroic acts of rescuing the persecuted must not die.

Dear colleges,
You and I must not let the Holocaust be denied – trivialized – or forgotten. We must not let world leaders repeat it, even as we know that there are those who want to.

And we must also engage against persecutions of today that meet other minorities, such as the Christian minorities in Egypt and Pakistan -- or Nigeria where Boko Haram wants a religiously cleansed North. Now is our window of opportunity open.

Mikael Oscarsson
Riksdagsledamot, delegat till Europarådet

lördag 2 juli 2011

Hälsning till Libyenförbanden FL01 och FL02

Från Kristdemokraternas riksting i Umeå sänder jag min hälsning till FL01 och FL02 i samband med Flygvapnets vaktavlösning i Libyeninsatsen:
Jag vill jag uttrycka min uppskattning till soldaterna i förband FL01 och deras insats i Libyen. De första stridsflygplanen från Ronneby lyfte inom ett fåtal timmar efter att riksdagen fattat sitt beslut om att bidra. JAS-planen satte kurs mot Libyen, utan att veta från vilken bas insatsen skulle ske - något de fick veta först efter att de över Östersjön hade blivit lufttankade.

FL01 har sedan baserat i Sicilien under tre månader genomfört en mycket framgångsrik insats. Som ledamot i Sveriges riksdag känns det oerhört tillfredställande att se hur snabbt och effektivt svensk militär kan genomföra mycket kvalificerade insatser långt hemifrån till stöd för befolkningen i Libyen.

Nu sker en överlämning till FL02 som också visar på flygvapnets förmåga att kunna genomföra vaktavlösning och skapa uthållighet i insatsen.

Vi vill uttrycka vårt tack för allt FL01 åstadkommit och vill önska FL02 lycka till i sitt uppdrag, och samtidigt uppmärksamma den insats som de anhöriga gör genom sitt viktiga stöd till soldaterna.

måndag 24 januari 2011

Rysslands rustning "Bara den som ignorerar utvecklingen i vårt närområde kan känna sig trygg"

På Folk och försvars konferens i Sälen fick jag tillfälle att offentligt ställa några frågor till försvarsminister Sten Tolgfors och ÖB Sverker Göranson.

Min utgångspunkt var den militära rustning som pågår i Ryssland, t ex Iskandermissilerna i Kaliningrad (med räckvidd in södra Sverige) och köpen av de fyra franska mistralfartygen. Jag fortsatte med en kort beskrivning av den trista utvecklingen vad gäller demokrati i Ryssland och de många ouppklarade morden av journalister sant det faktum att Frankrike och Italien tycks prioriterar sysselsättning framför en sammanhållen säkerhetspolitik inom EU. Vad får detta får för konsekvenser för vårt försvar? Behövs det ett djupare samarbete mellan alla Östersjöstater, inte minst med Polen? ÖB fick också frågan om hur Försvarsmakten ska avvända Gotland i framtiden med tanke på det nya säkerhetspolitiska läge som håller på att utvecklas i Östersjön?

I går skrev DN´s chef på ledarredaktionen Peter Wolodarski.en ledarkrönika  bl a  om Wilhelm Agrell´s framträdde på Folk och försvars konferens, där han talade om sin bok  ”Fredens illusioner – Det svenska försvarets nedgång och fall 1988–2009”.

Peter Wolodarski avslutar sin krönika med att konstatera att "ett alltmer auktoritärt Ryssland" som "påbörjat en kraftig upprustning" och avslutar på följande sätt:

"Ett hot mot Sverige? Ett skäl att oroa sig för framtiden? Ingen vet.
Men en sak är säker: bara den som ignorerar utvecklingen i vårt närområde kan känna sig trygg.

Eller som det hette efter första världskriget i 1925 års nedrustningsbeslut: Något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet kan för närvarande icke skönjas."

En viktig debatt om vårt lands framtida hot och vilket försvar som behövs håller på att dra igång.

fredag 21 januari 2011

Den ryska upprustningen och den säkerhetspolitiska balansen i östersjön.

I går fick jag utrikesminister Carl Bildt svar på min fråga om den ryska rustningen. I frågan tog jag upp den stora rysk-franska vapenaffären som innebär att Ryssland köper fyra amfibiefartyg av Mistralklassen av Frankrike, till ett värde av 500 miljoner euro vardera. Detta gör affären till den ojämförbart största militära affären någonsin mellan ett Nato-land och Ryssland.

Inte minst i Georgien och de baltiska staterna har affären väckt oro. Fartygen har inte ett defensivt syfte, utan används främst offensivt för landstigning och som stöd åt egna förband långt hemifrån. Fartygen kan ta ombord 20-talet helikoptrar, 50-talet strids- eller pansarbandvagnar samt 450 - 900 soldater.

Affären får också ses i ljuset av Rysslands expansiva utveckling, med beslut i höst om 60-procentiga ökningar i militärbudgeten under de kommande tre åren. Samtidigt kan demokratins, yttrandefrihetens och rättsäkerhetens ställ-ning ifrågasättas, utifrån bl.a. det stora antalet ouppklarade journalistmord och den färska domen mot Mikael Khordokovsky. Georgien-kriget och den stora militärövningen 2009 i Östersjön förser oss med ytterligare bilder att beakta.

Mot bakgrund av den redan oroande situationen väcker Mistralaffären frågor om vad Rysslands ambitioner innebär för Sverige och Östersjöområdet. Ytterst måste frågan ställas vad invasionsförmågan ska användas till, och vad svaret innebär för Sveriges förmåga att försvara befolkning och territorium. Kanske behövs ett stärkt samarbete kring Östersjöns säkerhetspolitiska läge.

Utifrån den ovan beskrivna situation var min fråga Carl Bildt vilka åtgärder han ämnar vidta för att den säkerhetspolitiska balansen ska upprätthållas i Europa och då särskilt i Östersjöområdet?

Svaret från Utrikesministern blev oväntat kort - och tunt:
"Regeringen har vid upprepade tillfällen redovisat sin syn på den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa och vårt närområde, och jag ser inga händelser som ändrat förutsättningarna för dessa bedömningar."

Carl Bildt´s svar visar att det att i Sverige fortfarande tycks ses som opassande att tala högt om den ryska upprustning som pågår.

onsdag 15 december 2010

Lars Ohlys dubbelbokföring

Riksdagsdebatten om den svenska insatsen i Afghanistan är nu slut. Det blev en intressant debatt. Inte minst Lars Ohly´s våldsamma attack mot S och MP som ju nu gör gemensam sak med Alliansregeringen i denna fråga. Samtidigt är det en märklig dubbelbokföring som Lars Ohly sysslar med. I sitt tal låter det som om man vill snabbt vill rycka bort de svenska soldaterna. Men den reservation man röstar för i kammaren om en stund betyder att man vill att Svenska soldater ska vara kvar i nära 1 000 dagar till och sen är man öppen dessutom öppen för hur läget är. Lars Ohly har ingen trovärdighet – inte i den här frågan heller…

Om någon är intresserad bifogar jag mitt tal nedan.

Fru talman!
Jag vill inleda mitt anförande med att tala om varför vi faktiskt är i Afghanistan. Det var efter talibanregimens fall i slutet av 2001 som ISAF inledde sin insats i landet. Det var och är på ett mandat av FN:s säkerhetsråd men också på en direkt inbjudan av den afghanska regeringen i Kabul. Det är således en folkrättsligt legitim insats som vi svenskar tillsammans med 48 andra länder deltar i.

Men det är faktiskt inte bara det rent folkrättsliga stödet som insatsen grundar sig på utan det finns också ett stöd för insatsen bland det afghanska folket. Det visar bland annat en undersökning från Asia Foundation där 7 av 10 av den afghanska befolkningen menar att de utländska styrkornas stöd fortfarande är nödvändigt. Detta är viktigt eftersom det visar på en legitimitet för den militära insatsen i detta land.

Ibland kan man få uppfattningen att det vi i Sverige sysslar med i Afghanistan bara är av militär natur. Att det är pansarbilar, helikoptrar och tungt beväpnade soldater som är Sveriges bidrag till att lösa landets problem. Detta är förstås en viktig och nödvändig del men det är inte allt. Närmare 500 miljoner kronor satsas under 2010 på långsiktigt biståndsarbete. Det är pengar som går till FN:s Kvinnofond (UNIFEM) som sysslar med att förbättra afghanska kvinnors rättigheter genom att bekämpa könsrelaterat våld och skapa ekonomiska möjligheter för kvinnor. Det är pengar som går till FN:s barnfond (UNICEF) som hjälper afghanska barn att få en utbildning, något oerhört viktigt i ett land där färre än en tredjedel av befolkningen läsa och skriva. Det är pengar som går till projekt som Hand in Hand och Afghan Aid som sysslar med småföretagande och stöd till den afghanska landbygdens olika näringar. För att förhindra att kriminalitet och extremism växer sig starkare är det helt avgörande att det finns lagliga vägar att försörja sig på. Alla dessa biståndsinsatser talar sitt tydliga språk: Sverige befinner sig inte bara militärt utan också civilt på den afghanska marken. Och dessa två förutsätter varandra. Ingen hjälporganisation vill i dag vara i Afghanistan om inte de utländska soldaterna fanns på plats.

Så hur ser situationen ut i dagens Afghanistan? Ja, det är tydligt att landet står inför mycket stora utmaningar. Ett av de absolut största är korruptionen. Den är mycket utspridd och förekommer idag på alla nivåer i det afghanska samhället. Bekämpningen av denna och en förbättrad säkerhet i landet är kanske två mest avgörande punkterna för att den afghanska ekonomin långsiktigt ska kunna utvecklas.

Fru talman
Under 2010 har säkerhetsläget försämrats, vi har upplevt flera tragiska fall där svenska soldater fått sätta livet till i en situation där allt fler talibangrupperingar genomfört koordinerade eldöverfall, attacker med improviserade sprängladdningar och självmordsattacker. Säkerheten för våra soldater är förstås oerhört viktig. Denna är förstås intimt sammankopplad med soldaternas utrustning.

För våra förband insatta i Afghanistan är det viktigt att:

a)     Underättelseförmåga med exempelvis obemannade spaningsflygplan
b)     Splitterskyddade fordon
c)      Helikopter (kommer i april).


Fru talaman,
Det är oroande att taktisk spaningsförmåga ännu inte finns. En oro som ministern verkar dela. Även försvarsmakten har vid ett flertal tillfällen sagt att förmågan är efterfrågad. Jag är glad över att behovet av att taktiska obemannade luftfarkoster, sk TUV tillförs våra trupper i Afghanistan betonas i utskottets betänkande.

Bakgrunden är den svensk-finska styrkan i Afghanistan under 2009 fått utstå mer än 45 attacker, något som eskalerat ytterligare under detta år. En obemannad spaningsfarkost gör det möjligt att upptäcka hot innan våra trupper går in i ett område. Från hög höjd kan både planerade eldöverfall och utläggning av vägbomber upptäckas med hjälp av avancerade sensorer.

I dagens nummer av Ny Teknik finns ett helt uppslag om att det redan i Afghanistan insatta stridstekniska obemannade systemet ”Falken” räddar svenska soldaters liv.

I artikeln säger den ställföreträdande chefen för den svenska Falken operatörerna  att antalet incidenter ökat från 45 under 2009 till i år så många som 100-150 incidenter varav 70-80 var direkta stridskontakter. Det är den verklighet våra soldater befinner sig i!

Förutom att lovorda det stridstekniska systemet understryker soldaterna återigen betydelsen av att ett taktiskt system snarast kommer på plats för att komplettera Falkens förmåga att spana på nära håll vid en direkt händelse med ett taktiskt system som kan spana förebyggande över stora avstånd.

Fru talman,
Det är sant att det på många sätt är en svår situation i dagens Afghanistan, extrem fattigdom, brist på mänskliga rättigheter, korruption etc.

Samtidigt finns det ljuspunkter som man inte får glömma bort. Antalet civila dödsoffer som orsakats av afghanska och internationella styrkor har enligt FN minskat betydligt i förhållande till samma period förra året. Till viss del kan detta förklaras med den nya militära strategin som godkändes av ISAF-länderna i oktober förra året och som syftar till att förbättra skyddet för civilbefolkningen från regeringsfientliga gruppers attacker och samtidigt påskynda utbildningen av de afghanska säkerhetsstyrkorna. En annan positiv utveckling är att allt fler flickor får tillgång till utbildning vilket förut bara en mycket liten del fick. Hela7 miljoner barn går i skolan i Afghanistan nu, jämfört med bara 800 000 år 2001.

Som kristdemokrat välkomnar jag den överenskommelsen som i höstas slöts mellan regeringen och Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Överenskommelsen innebär att Sverige ska bidra till att förverkliga den afghanistanska presidentens mål att de afghanska säkerhetsstyrkorna skall kunna leda och genomföra operationer i alla provinser i slutet av 2014. För Sveriges del innebär det att ett successivt överlämnande av säkerhetsansvaret kommer att inledas under nästa år.

Herr/fru talman!
Helgens händelser där en man sprängde sig själv i julhandeln i Stockholm har även kommit att påverka frågan om vårt engagemang i Afghanistan. Eftersom attentatsmannen gjorde kopplingen till att vi deltar i Afghanistan har också röster höjts för att vi nu ska dra oss tillbaka, annars, menar man, kan vi räkna med flera dåd. Jag menar att detta är en mycket farlig utveckling. Att vi ska låta vårt engagemang för Afghanistans folk var avhängigt av terrorns inträde i Sverige är ju att ge terroristerna rätt.

Därmed ber jag att få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.


tisdag 7 december 2010

Dagens debattartikel i SvD

Har i dag skrivit en debattartikel på Svd Brännpunkt om TUAV = Tactical Unmanned Aerial Vehicle:


Soldaternas säkerhet riskeras

 

AFGHANISTAN Trots regeringens klartecken har Försvarsmakten låtit bli att hyra in en obemannad flygfarkost för att spana i Afghanistan. Att sätta industriella intressen före soldaternas säkerhet är helt oacceptabelt, skriver Allan Widman (FP) och Mikael Oscarsson (KD).

 

Strax före jul 2009 bad Försvarsmakten om lov att få hyra en långräckviddig obemannad flygfarkost för underrättelseinhämtning (TUAV). Bakgrunden var att den svensk-finska styrkan i Afghanistan under året fått utstå mer än 45 attacker. En TUAV gör det möjligt att upptäcka hot innan våra trupper går in i ett område. Från hög höjd kan både planerade eldöverfall och utläggning av vägbomber upptäckas med hjälp av avancerade sensorer.

Under våren gav regeringen sitt tillstånd att hyra in ett utländskt alternativ i väntan på anskaffning och ombyggnad av en TUAV i svensk regi. Redan den 15 januari i år skulle offerterna vara inne och från och med den 1 juli skulle den inhyrda TUAV:n kunna stödja svensk trupp i Afghanistan.

Inledningsvis var brådskan stor, både från Försvarsmaktens och från Försvarets materielverks (FMV:s) sida. Men under senare delen av våren gick processen helt i stå, trots att attackerna mot svenska soldater ökade i omfattning.
Efter valet började Försvarsmakten att öppet hänvisa till svårigheterna med inhyrda alternativ. Först hette det att folkrättsliga skäl hindrade användande av materiel som krävde stöd från utländska, civila företag. Senare menade man att det fanns hinder i svensk, nationell lagstiftning. Till sist antydde insatschefen, generallöjtnant Anders Lindström, inför sittande försvarsutskott att det skulle vara komplicerat att på en och samma gång anskaffa en resurs och samtidigt hyra in en annan.

Försvarsmaktens agerande är mycket anmärkningsvärt. Under en tv-sänd hearing i riksdagen i november 2009 lovar man att en tillfällig TUAV ska kunna verka redan under 2010. Man betonar nödvändigheten av en sådan spaningsförmåga för att kunna skydda våra soldater. Sedan ansöker man om och får tillstånd från regeringen att göra en förhyrning. Därefter begär man att FMV ska ta in offerter för att sedan låta saken falla, trots att attackerna mot svensk trupp hela tiden eskalerar. Istället hänvisar man till att en av Sverige opererad TUAV ska vara på plats i augusti 2011, mer än ett år senare än ursprungligen planerat.

Varför gör Försvarsmakten på det här viset? Ja, inte beror det på några rättsliga hinder. Storbritannien, Tyskland, Kanada, Nederländerna och Australien är bara några exempel på länder som just hyr in TUAV-förmåga från privata, utländska företag. De lyder under samma folkrätt som Sverige. Några större praktiska svårigheter finns inte heller. Operatörer och TUAV:er är redan på plats i det svenska ansvarsområdet i Afghanistan. Det handlar bara om att teckna kontrakt och inom veckor eller möjligen dagar kan våra förband få detta livsviktiga understöd.

De egentliga skälen hänger istället samman med industriella intressen och Försvarsmaktens självbild. Om en tillfällig inhyrning visar sig effektiv och billig kommer någon snart att fråga varför vi ska anskaffa, modifiera och operera egna farkoster? Något som tidigare visat sig dyrt och förenat med stora svårigheter, bland annat av flygsäkerhetsmässig natur. Inhyrningen blir därmed ett hot mot den egna anskaffningen och utvecklingen. I slutändan riskerar industrin sin affär och Försvarsmakten en bit av sin verksamhet.

Som försvarspolitiker och ytterst ansvariga för att sända svenska soldater på riskfyllda uppdrag utomlands kan vi inte acceptera sådana hänsyn. Soldaternas säkerhet måste alltid sättas i första rummet.

I sammanhanget ska det understrykas att en egen, svensk TUAV till Afghanistan riskerar att försenas ytterligare. Försvarsmakten måste tänka om och utnyttja den möjlighet till en snabb lösning som regeringen erbjudit.

ALLAN WIDMAN (FP)
försvarspolitisk talesman
MIKAEL OSCARSSON (KD)
försvarspolitisk talesman